Min sjukhussvistelse
Tjena bloggen!
För några dagar sen, eller det kanske är till och med någon vecka sen
jag skrev om min sjukdomshistoria?!
Jaja, jag lovade iaf skriva ett inlägg om min sjukdomsvistelse.
Det var ett år sen idag, jag kom hem från sjukhuset :)
Jag vaknade på morgonen och kände mig allmänt yr och förkyld,
men jag tänkte, skitsamma, vi går väl till skolan ändå tänkte jag :)
När jag ställde av moppen, så fick jag sån rethosta, och jag kände bara
att jag ville svimma och sen på bussen blev jag hesare och hesare och
kände mig att sjukare.
Vi hade studiedag den dagen minns jag, på akuten. Och då måste vi gå upp
till sjukhuset och det är bara upppförsbackar liksom och typ 5km, man
blir helt död efter ha gått där.
Iaf, i skolan kände jag mig hur dålig som helst och ont överallt, det räckte att
nån petade på mig, så fick jag ont.
När vi gick upp där, kände jag hur ont jag fick i höfterna och alla andra ställen.
Väl uppe på sjukhuset, så lyssnade jag knappt, jag bara kämpade för att andas typ
och jag kände mig en aning svimfärdig, men kämpe som jag var, jag fortsatte att inte
säga nånting.
Men när vi skulle gå tillbaka, jag var helt borta, visste knappt jag var nånstans.
I skolan ramlade jag ihop och mina kompisar undrade vad det var, jag började
illgråta! mitt i skolan liksom! Jag kunde knappt gå, jag hade säkert skithög feber och
jag kämpade för att andas.
Mina lärare tog hand om mig, dom tog febern, tog blodtryck och räknade min puls.
Dom såg hur dålig jag var, jag fick lägga min i metodrummet i en säng.
Jag hade 180/140 i blodtryck minns jag :O Shiit liksom, och hade 39.5 i feber
och helt svim & gråtfärdig.
Första gången mamma fick hämta mig i skolan, där ser ni vilken kämpe jag är!
mina kompisar var hos mig, liksom där låg jag, helt utslagen.
När min älskade mamma kom, så fick 6pers hjälpa mig upp i sängen, vilket var
pinsamt såhär i efterhand.
Vi åkte upp till akuten (där jag vart en timme tidigare)
Jag bara tittade rakt fram och fattade ingenting ungefär.
Jag hade då 40 graders feber.
Jag hade oturen att få "doktor hjälplös", han tyckte att jag var helt frisk,
hon tyckte bara att jag skulle ta en ipren, även att han såg att jag hade 166
i sänkan liksom. Men men.
Jag åkte iaf hem, mamma fick mata mig, hjälpa mig på toa, oh jag mådde
hemskt! Jag hostade som en himla kalv.
Mamma riingde till min läkare i Jönköping och han sa om det inte blir bättre,
så får du komma hit på fredag.
Ja, det blev fredag, och jag åkte in, hade fortfarade 40 graders feber.
Fick vänta på akuten i 5h!
Meeen äntligen fick jag komma in och jag fick röntgas och dom upptäckte
att jag hade dubbelsidig lunginflammation, och vätska i halva lungan, inte
undra på att jag mådde som jag mådde?
Jag blev inlagd :S
DET VÄRSTA DYGNET I MITT LIV!
Jag hade en gräslig tandvärk, ont som fasen, orkade inte gå en meter,
fick inte träffa andra människor, för jag smittades.
Men men, jag själv ville åka hem dagen efter och gjorde, vääääldigt dumt val!
på söndagen kom min pojkvän, en kompis o hennes pojkvän, farmor & farfar.
Herregud, va ja mådde dåligt.
Visste knappt vart ja va sen.
Jag åkte till vårdcentralen på måndagen, kunde knappt andas, men
jag kämpade iväg.
På tisdagen, värsta dagen i mitt liv! I can tell you why.
Jag mådde så himla dåligt. Mamma hade ringt och sagt att vi kmr in igen,
o jag var tvungen att duscha innan jag åkte, då hände det.
Jag fick andnöd, innan mamma fattade att jag måste ha hjälp me ambulans,
så var jag tvungen att slå henne.
Till slut kom ambulansen, jag hade nästan svimmat, men repade mig
igen, när jag kom till jönköping.
Jag låg inne i 5 dagar tror jag, jag kunde inte röra mig, då fick jag andnöd.
men till sist åkte jag hem, jag kunde andas normalt igen.
Jag fick en slempropp i lungen när jag inte kunde andas.
Jaja, nu har ni hört den historien också :)
För några dagar sen, eller det kanske är till och med någon vecka sen
jag skrev om min sjukdomshistoria?!
Jaja, jag lovade iaf skriva ett inlägg om min sjukdomsvistelse.
Det var ett år sen idag, jag kom hem från sjukhuset :)
Jag vaknade på morgonen och kände mig allmänt yr och förkyld,
men jag tänkte, skitsamma, vi går väl till skolan ändå tänkte jag :)
När jag ställde av moppen, så fick jag sån rethosta, och jag kände bara
att jag ville svimma och sen på bussen blev jag hesare och hesare och
kände mig att sjukare.
Vi hade studiedag den dagen minns jag, på akuten. Och då måste vi gå upp
till sjukhuset och det är bara upppförsbackar liksom och typ 5km, man
blir helt död efter ha gått där.
Iaf, i skolan kände jag mig hur dålig som helst och ont överallt, det räckte att
nån petade på mig, så fick jag ont.
När vi gick upp där, kände jag hur ont jag fick i höfterna och alla andra ställen.
Väl uppe på sjukhuset, så lyssnade jag knappt, jag bara kämpade för att andas typ
och jag kände mig en aning svimfärdig, men kämpe som jag var, jag fortsatte att inte
säga nånting.
Men när vi skulle gå tillbaka, jag var helt borta, visste knappt jag var nånstans.
I skolan ramlade jag ihop och mina kompisar undrade vad det var, jag började
illgråta! mitt i skolan liksom! Jag kunde knappt gå, jag hade säkert skithög feber och
jag kämpade för att andas.
Mina lärare tog hand om mig, dom tog febern, tog blodtryck och räknade min puls.
Dom såg hur dålig jag var, jag fick lägga min i metodrummet i en säng.
Jag hade 180/140 i blodtryck minns jag :O Shiit liksom, och hade 39.5 i feber
och helt svim & gråtfärdig.
Första gången mamma fick hämta mig i skolan, där ser ni vilken kämpe jag är!
mina kompisar var hos mig, liksom där låg jag, helt utslagen.
När min älskade mamma kom, så fick 6pers hjälpa mig upp i sängen, vilket var
pinsamt såhär i efterhand.
Vi åkte upp till akuten (där jag vart en timme tidigare)
Jag bara tittade rakt fram och fattade ingenting ungefär.
Jag hade då 40 graders feber.
Jag hade oturen att få "doktor hjälplös", han tyckte att jag var helt frisk,
hon tyckte bara att jag skulle ta en ipren, även att han såg att jag hade 166
i sänkan liksom. Men men.
Jag åkte iaf hem, mamma fick mata mig, hjälpa mig på toa, oh jag mådde
hemskt! Jag hostade som en himla kalv.
Mamma riingde till min läkare i Jönköping och han sa om det inte blir bättre,
så får du komma hit på fredag.
Ja, det blev fredag, och jag åkte in, hade fortfarade 40 graders feber.
Fick vänta på akuten i 5h!
Meeen äntligen fick jag komma in och jag fick röntgas och dom upptäckte
att jag hade dubbelsidig lunginflammation, och vätska i halva lungan, inte
undra på att jag mådde som jag mådde?
Jag blev inlagd :S
DET VÄRSTA DYGNET I MITT LIV!
Jag hade en gräslig tandvärk, ont som fasen, orkade inte gå en meter,
fick inte träffa andra människor, för jag smittades.
Men men, jag själv ville åka hem dagen efter och gjorde, vääääldigt dumt val!
på söndagen kom min pojkvän, en kompis o hennes pojkvän, farmor & farfar.
Herregud, va ja mådde dåligt.
Visste knappt vart ja va sen.
Jag åkte till vårdcentralen på måndagen, kunde knappt andas, men
jag kämpade iväg.
På tisdagen, värsta dagen i mitt liv! I can tell you why.
Jag mådde så himla dåligt. Mamma hade ringt och sagt att vi kmr in igen,
o jag var tvungen att duscha innan jag åkte, då hände det.
Jag fick andnöd, innan mamma fattade att jag måste ha hjälp me ambulans,
så var jag tvungen att slå henne.
Till slut kom ambulansen, jag hade nästan svimmat, men repade mig
igen, när jag kom till jönköping.
Jag låg inne i 5 dagar tror jag, jag kunde inte röra mig, då fick jag andnöd.
men till sist åkte jag hem, jag kunde andas normalt igen.
Jag fick en slempropp i lungen när jag inte kunde andas.
Jaja, nu har ni hört den historien också :)
Kommentarer
Postat av: Pia
Usch vad hemskt det låter!
Postat av: Em
nja har ont i huvudet och magont, sjdå? :)
Kika in på mitt första videoinlägg och säg vad du tkr om det ;)
Postat av: Jennifer
FYHELVETE VAD DRYGT DET ÄR MED FOLK SOM GÖR REKLAM PÅ ANDRAS BLOGGAR -.-'
sluta okej? :S
Postat av: Linnea
så hemskt^^
Postat av: Johan
Och du säger att mina inlägg är långa? haha =P
Låter ganska creepy det där... Måste ha varit hemskt! Antar att det där är en dag både du och din mamma aldrig kommer glömma, då när du fick andnöd. Det måste ha varit jättehemskt och stackars mamma. Tänk att se sitt barn så. Man vill ju inte se att något är så fel. Det är nog då man får en "isande känsla" innom sig...
Postat av: Lilla K
Kan inte säga mera än oj...
Postat av: Mimmi
Usch! Hemskt :| Jag skulle ha reagerat redan när jag var uppe på sjukhuset att man kanske skulle stannat där xD
Postat av: Kim
Så jävla otäckt!!
Trackback
